Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/116

Den här sidan har korrekturlästs

114

dragenhet och alltjämt med blicken fäst på honom. »Vem är hon?»

Han tycktes plötsligt få klart för sig att uppriktighet inte skulle gagna någondera av de båda kvinnorna.

»Intet för någondera av oss sade han. »Jag känner henne till utseendet.»

»Vad är hennes namn?»

»Hur skulle jag veta det?»

»Jag tror nog du vet det.»

»Tro vad du vill, och var —» Meningen avslutades med ett skarpt rapp av piskan runt Poppets sida, vilket bragte djuret att rusa framåt i vild fart. Intel ord växlades vidare.