rade fram till grinden i avsikt att gå till en annan del av ägorna, vilka hon ännu personligen övervakade så gott hennes husliga plikter det tilläto, ehuru hon alltid fann sig överträffad i förutseende och omtanke av Gabriel Oak, för vilken hon började hysa en systers oförfalskade tillgivenhet. Naturligtvis tänkte hon stundom på honom i hans egenskap av före detta tillbedjare, och hade ögonblick då det kom för henne huru livet med honom som äkta man kunde ha gestaltat sig; ävenledes tänkte hon på Boldwood i samma belysning. Men ehuru Bathseba kunde hysa känslor, var hon inte mycket fallen för onödiga drömmar, och hennes funderingar av denna art voro kortfattade samt helt och hållet hänvisade till de tider då Troys försumlighet mot henne hade varit tydligare än vanligt.
Hon såg att uppför vägen kom en man som liknade herr Boldwood. Det var herr Boldwood. Bathseba rodnade pinsamt och väntade. Farmaren stannade medan han ännu var på långt avstånd och höll upp sin hand emot Gabriel Oak, som befann sig på en fotstig tvärs över fältet. Sedan nalkades de två männen varandra och tycktes börja ett allvarligt samtal.
Detta fortsatte de en lång stund. Nu kom Joseph Poorgrass nära förbi dem, skjutande framför sig en skottkärra med äpplen uppför backen och mot Bathsebas boningshus. Boldwood och Gabriel ropade på honom, samtalade med honom några minuter, och sedan skildes de åt alla tre; Joseph kom genast uppför backen med sin skottkärra.
