Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/165

Den här sidan har korrekturlästs
163

den döda kvinnan, därför att denna i livstiden hade föregått Bathseba i en mans tillgivenhet, som Bathseba ingalunda hade upphört att älska, ehuru hennes kärlek just nu var bedrövad intill döden på grund av en ny, tung och svår misstanke.

Inom fem eller tio minuter knackade det åter på dörren. Liddy visade sig igen, tog ett par steg inåt rummet och stod tvekande, tills hon slutligen sade: »Maryann har just nyss hört någonting mycket underligt, men jag vet nog att det inte är sant. Och vi får nog klart besked om det inom en eller par dagar.»

»Vad är det?»

»Åh, ingenting som angår er eller oss, matmor. Det är om Fanny. Det där samma, som ni har hört.»

»Inte har jag hört någonting.»

»Jag menar att en otäck historie just nu har kommit ut i Weatherbury under den här sista timmen — att — — » Liddy steg fram tätt till sin matmors sida och viskade långsamt slutet av meningen i hennes öra, i det hon lutade huvudet medan hon talade i riktning mot det rum där Fanny låg.

Bathseba skälvde från huvud till fot.

»Jag tror inte på det!» sade hon häftigt. »Och dessutom står bara ett namn på kistlocket.»

»Inte jag heller, matmor. Och många andra inte heller; för vi skulle säkert ha hört mera talas om det om det hade varit sant — tror ni inte det, matmor?»