sikter, då han beslöt att så många dagar som möjligt förtiga detaljerna av vad som hade hänt med Fanny; men hade han vetat att Bathsebas tankar redan hade sysslat med detta ämne — då hade han inte strävat att förlänga de ovisshetens minuter, som hon nu måste genomgå, då den visshet som skulle göra slut därpå skulle innebära den värsta händelse hon förnuftigtvis kunde misstänka.
Hon kände plötsligt en häftig längtan att tala med någon som vore starkare än hon själv, och sålunda få styrka att med värdighet uppbära den ställning hon motsåg och med stoiskt tålamod fördraga sina kväljande tvivel. Var kunde hon finna en sådan vän? ingenstädes i hela sitt hus. Hon var den vida vägnar kallblodigaste av alla kvinnor under detta tak. Tålamod och uppskjutande av sitt omdöme under några timmar var vad hon önskade lära, och där fanns ingen som kunde lära henne det. Kunde hon blott ha vänt sig till Gabriel Oak! — men det var omöjligt. Vad Gabriel ändå hade för ett sätt att bära sina prövningar, tyckte hon. Boldwood, som föreföll så mycket djupare och högre och starkare i sina känslor än Gabriel, hade ännu inte bättre än hon själv lärt den enkla konst, vari Oak visade ett sådant mästerskap vid varje företag, varje blick — att bland den mångfald av intressen av vilka han var omgiven inte betrakta dem som angingo hans egen personliga välfärd såsom de intressantaste och viktigaste. Oak blickade mot livets synrand utan någon särskild hänsyn till sin egen belägen-
