Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/179

Den här sidan har korrekturlästs

FYRTIOFJÄRDE KAPITLET

Under ett träd — Reaktion

Bathseba gick långsmed den mörka vägen, utan att veta eller bry sig om någon riktning eller något mål för sin flykt. Den första gång då hon tydligt blev medveten om sin ställning var då hon uppnådde en grind som ledde till en småskog över vilken utbredde sig kronorna av några väldiga ekar och bokar. Då hon betraktade stället föll det henne i minnet att hon hade sett det vid dagsljus vid något föregående tillfälle, och att vad som tedde sig såsom en småskog i själva verket var en kärrmark som nu höll på att gro igen. Hon kunde i sitt skälvande medvetande inte finna på något bättre än att gå in hit och gömma sig; och då hon inträtt, fann hon en fläck som skyddades mot den fuktiga dimman av en lutande trädstam; där sjönk hon ner på ett hopgyttrat lager av blad och stänglar. Mekaniskt drog hon några fång av dem över sig för att hålla nattvindarna på avstånd, och slöt sina ögon.

Om hon sov den natten eller inte var mera än Bathseba själv skulle kunnat säga. Men det var med friskare krafter och vaknad hjärna som hon

12 — Thomas Hardy II