178
en lång tid senare blev medveten om vissa intressanta förlopp som ägde rum i träden ovanför hennes huvud och runt omkring.
Ett kvittrande ur en hes strupe var det första ljudet.
Det var en sparv som just vaknade.
Sedan: »Tji-virr-virr-virr!» från ett annat håll.
Det var en fink.
Vidare: »Tink-tink-tink-tinke-tjink!» från häcken.
Det var en rotgel.
»Tjuck-tjuck-tjuck!» ovanför.
En ekorre.
Sedan från landsvägen: »Med en ra-ta-ta och en rum-tum-tum!»
Det var en bondpojke. Nu kom han just fram mitt emot, och hon tyckte, av hans röst att döma, att han var en av pojkarna på hennes egen lantgård. Han följdes av ett rungande tramp av tunga fötter, och då hon tittade fram mellan ormbunkarna kunde Bathseba i dagningens svaga ljus nätt och jämt urskilja ett anspann av hennes egna hästar. De stannade för att dricka vid en göl på andra sidan vägen. Hon följde med blicken hur de plaskade in i pölen, drucko, kastade huvudet tillbaka, drucko igen, under det vattnet dröp från deras läppar i silvertrådar. Ett nytt plaskande, och de stego upp ur gölen, och återvände åt lantgården till.
Hon såg vidare omkring sig. Dagen höll just på att gry, och i dess kyliga luft och färger fram-
