»Men matmor, det är nog bättre att ni kommer in och äter någonting. Ni förkyler ihjäl er!»
»Jag kommer inte in dit ännu — kanske aldrig mer.»
»Skall jag hämta hit någon mat åt er, och någonting annat att sätta på ert huvud än den där lilla schalen?»
»Om du vill, Liddy.»
Liddy försvann, och efter tjugu minuter kom hon tillbaka med en kappa, en hatt. några smörgåsar, en liten tekopp och litet varmt te i en liten porslinskanna.
»Är Fanny borta?»
»Nej,» sade hennes ledsagerska och slog i teet.
Bathseba svepte in sig i kappan samt åt och drack något litet. Då biev hennes röst något klarare, och en smula färg återvände till hennes ansikte. »Nu skall vi spatsera litet igen,» sade hon.
De vandrade omkring i skogen i omkring två timmars tid, och Bathseba svarade enstavigt på Liddys prat, ty hennes tankar sysselsatte sig alltjämt med ett enda ämne. Hon avbröt henne:
»Jag undrar om Fanny är borta nu redan?»
»Jag skall gå och se åt.»
Hon kom tillbaka med den upplysningen att karlarna just höllo på att bära ut liket, att man hade sökt Bathseba, samt att hon hade svarat att hennes matmor var sjuk och inte kunde taga emot.
