FYRTIOSJÄTTE KAPITLET
Drakrännans tilltag
Tornet på Weatherbury kyrka var ett fyrkantigt byggnadsverk från fjortonde århundradet; två drakformiga takrännor stucko ut från var och en av dess bröstvärns sidor. Av dessa åtta utsprång av huggen sten fortsatte endast två vid tiden för vår berättelse att tjäna det ändamål som varit avsett med deras inrättande, nämligen att spotta ut vattnet från tornets blytak innanför bröstvärnet. Ett drakhuvud på varje fasad hade såsom överflödigt tillstoppats av forna tiders kyrkvaktare, och två andra hade blivit avslagna och igenmurade — det spelade ingen synnerlig roll för tornets allmänna välmåga, ty de två drakar som ännu hade förblivit öppna och i aktiv tjänstgöring hade tillräckligt vidsträckta gap för att spy ut allt regnvattnet från torntaket.
Det har stundom påståtts att det säkraste kriteriet på en given konstperiods livskraft är dess mästares förmåga i det groteska; åtminstone vad götisk arkitektur beträffar är denna sats obestridligen riktig. Weatherbury kyrkas torn var ett ganska tidigt exempel på begagnandet av ett orna-
