206
hövde möta många av dem på vägen. Då hon visste att Fanny hade blivit lagd i den ringaktade del av kyrkogården, som i socknen kallades »bakom kyrkan», och som var osynlig från vägen, var det omöjligt att motstå impulsen att gå in och betrakta ett ställe som hon, på grund av onämnbara känslor, samtidigt fruktade att se. Hon hade varit oförmögen att övervinna ett intryck av att något slags förbindelse rådde mellan hennes rival och ljusskenet bland träden.
Bathseba vände om hörnet och såg hålet och graven, vars fint ådrade yta var nedstänkt och fläckad just såsom Troy hade sett den och lämnat den två timmar tidigare. På andra sidan av scenen stod Gabriel. Hans blickar voro även riktade på graven, och då hennes ankomst hade varit ljudlös hade hon ännu inte ådragit sig hans uppmärksamhet. Bathseba märkte inte genast att den prydliga gravstenen och den härjade graven voro Fannys, och hon tittade åt båda sidor och åt alla håll efter någon liten kulle, uppskottad och gräsklädd på vanligt vis. Så följde hennes blickar Oak's, och hon läste de ord varmed inskriften började:
UPPREST AV FRANCIS TROY,
TILL KÄRLEKSFULL ÅMINNELSE AV
FANNY ROBIN
Oak såg henne, och det första han gjorde var att blicka forskande på henne för att se hur hon skulle mottaga denna underrättelse om arbetets upphov,
