FYRTIOSJUNDE KAPITLET
Äventyr vid kusten
Troy vandrade bort åt söder. En sammansatt känsla, bestående av avsmak för den — för honom — enformiga tråkigheten i en farmares liv, av dystra bilder av henne som låg på kyrkogården, av samvetskval och av en allmän motvilja för sin hustrus sällskap, drev honom att söka en tillflykt i vilken som helst av jordens nejder utom Weatherbury. De sorgliga omständigheterna vid Fannys död stodo för hans sinne i livfulla bilder, som hotade att bli outplånliga, och som gjorde livet i Bathsebas hem outhärdligt. Klockan tre på eftermiddagen fann han sig vid foten av en sluttning som var mer än en mile i längd, och som ledde upp till randen av en kedja av kullar, vilken löpte parallellt med kusten och bildade ett enformigt stängsel mellan slätten med dess odlade lantliga inland och det vildare sceneriet vid kusten. Uppför kullen sträckte sig en alldeles rak och alldeles vit landsväg, vars båda sidor närmade sig varandra och som därför syntes allt smäckrare tills den mötte himlen vid kullens topp, omkring två miles därifrån. Längs hela längden av detta
