»För att han ännu lever.»
»Hur vet ni det?» sade Liddy häpen.
»Jag vet inte. Men visst skulle det ha varit annorlunda, eller skulle jag inte ha hört mera, eller — skulle de inte ha funnit honom, Liddy? eller — Jag vet inte hur det kommer sig, men hans död skulle nog ha varit annorlunda än det här. Jag är alldeles uppfylld av en aning att han ännu är i livet!»
Bathseba förblev ståndaktig i denna åsikt ända
till måndagen, då två omständigheter
samverkade att rubba den. Den ena var en kort notis
i lokalbladet, vilken, utom att en metodisk penna
hade gjort den till ett förkrossande vittnesbörd
om Troys död genom drunkning, innehöll det
viktiga vittnesmålet av en ung herr Barker, d:r.
med., Budmouth, som i ett brev till redaktionen
omtalade huru han varit ögonvittne till
olyckshändelsen. I detta brev berättade han att han
höll på att gå över klipporna på den avlägsnare
sidan av viken, just i solnedgången, då han såg
en simmare bortföras av strömmen utanför
vikmynningen; han tänkte ögonblickligen att det inte
fanns synnerliga utsikter för dennes räddning om
han icke var i besittning av exceptionellt
kraftiga muskler. Simmaren drevs av strömmen
bakom ett av kustens utsprång, och doktor
Barker följde längs kusten i samma riktning. Men
vid den tidpunkt då han kunde nå en tillräckligt
högt belägen punkt för att överblicka det nedan-
