Emellertid medförde hennes allmänna apati ett utmärkt resultat, nämligen den länge uppskjutna utnämningen av Oak till fogde; men då han i verkligheten redan hade utövat denna befattning en lång tid, innebar denna förändring föga mera än en titelfråga i yttervärldens ögon, om man bortser från den ansenliga löneförhöjningen.
Boldwood levde ett avskilt och overksamt liv. En stor del av hans vete och hela hans havre hade i denna skördetid fördärvats av regnet. Säden grodde, växte till hoptovade mattor och kastades slutligen famntals åt grisarna. Den sällsamma försumlighet som hade förorsakat detta fördärv och denna förödelse blev ett ämne för tissel och tassel bland folket i nejden; och man lockade ur Boldwoods arbetskarlar att glömskan hade intet med saken att skaffa, ty man hade påmint honom om den fara som säden led, så många gånger och så ihärdigt som underordnade blott hade vågat göra det. Åsynen av grisarna, då de med avsmak vände sig bort från de ruttna axen, tycktes bringa Boldwood till medvetande, och en afton skickade han efter Oak. Antingen han suggererades av Bathsebas nyss vidtagna befordringsåtgärd eller inte, säkert är att farmaren vid detta möte föreslog att Gabriel skulle övertaga uppsikten över Nedergården också, lika väl som över Bathsebas gård, emedan Boldwood kände att ett sådant bistånd hade blivit nödvändigt för honom och omöjligt kunde finna en pålitligare karl. Gab-
