230
Denna angenäma föreställning svävade nu alltjämt för hans sinne. Sex år utgjorde en lång tid, men hur mycket kortare än det »aldrig», som han så länge hade varit tvungen att bära i sina tankar! Jakob hade tjänat två gånger sju år för Rachel: vad voro väl sex år för en sådan kvinna som denna? Han försökte intala sig att han tyckte bättre om att vänta än att vinna henne genast. Boldwood kände att hans kärlek var så djup, så stark, så evig, att det var möjligt att hon ännu aldrig hade känt dess fulla utsträckning, och denna väntans tid skulle skänka honom ett tillfälle att ge henne bevis därpå. Han ville utplåna dessa sex år ur sin tillvaro som om de vore minuter — så föga värde satte han på sin jordiska tillvarelses tid utan hennes kärlek. Han skulle visa henne, under alla dessa sex år av ovansklig eterisk hyllning, huru föga han brydde sig om allting annat än det som syftade till hans förhoppningars full- bordan.
Emellertid förgingo försommar och sensommar, och så kom den vecka då marknaden vid Greenhill skulle hållas. Denna marknad bivistades ofta av folket i Weatherbury.
