klivande uppför de slingrande vägar som ledde till toppen. Sålunda tågade de i långsam procession in genom den öppning dit vägarna ledde, skara efter skara, behornade och utan horn — blåa hjordar och röda hjordar, ljusbruna och mörkbruna hjordar, till och med gröna och laxfärgade hjordar, alltefter märkarens infall och gårdens sedvänja. Karlar hojtade, hundar skällde, allt med största livlighet, men de långväga vandrarne hade blivit tämligen likgiltiga för alla sådana fasor, ehuru de alltjämt ömkligt bräkte över det osedvanliga i de erfarenheter de upplevde, medan en högrest fårherde höjde sig här och där mitt ibland dem, såsom en väldig avgudabild bland sina krypande tillbedjare.
Huvudmassan av marknadens får utgjordes av Southdownare och av får av den gamla behornade Wessex-rasen; till den sistnämnda hörde större delen av Bathsebas och Boldwoods får. Dessa intågade omkring klockan nio; deras krusiga horn kurrade sig behagfullt på vardera sidan av deras kinder i fullkomligt geometriska spiraler, och ett litet vitt och ljusrött öra gömde sig under varje horn. Före och efter dem tågade andra varieteter, verkliga leoparder vad deras ylledräkts rika fyllighet beträffar, blott att de saknade fläckar. Där funnos också några av Oxfordshire-ras, vilkas ull började knollra sig såsom ett barns linlugg, ehuru de i detta avseende överträffades av de verkliga Leicesterfåren, som i sin tur ändå voro mindre lockiga än Cotswoldarne. Men den
