234
ojämförligt mest pittoreska var en liten hjord av Exmoor-får, vilka råkade förekomma där detta år. Deras brokiga ansikten och ben, deras mörka och tunga horn, deras långa ulltestar som hängde ner omkring deras svartmuskiga pannor, riktigt upplivade enformigheten av hjordarna på detta håll.
Alla dessa bräkande, flämtande och trötta tusenden hade inkommit och instängts i fållorna förrän det var långt lidet på morgonen, och den hund som hörde till varje hjord stod bunden vid hörnet av den fålla dit denna drivits in. Gångar för fotgängare gingo mellan fållorna, och upptogos snart av en skara köpare och säljare från när och fjärran.
På en annan del av kullen började ett helt olikartat skådespel att tilltvinga sig uppmärksamheten då klockan närmade sig tolv. Ett cirkelrunt tält, av ovanlig nyhet och storlek, höll på att uppställas här. Då dagen skred framåt, började hjordarna byta ägare; herdarnas ansvar minskades härigenom, och de vände sin uppmärksamhet till detta tält samt frågade av en karl som var sysselsatt där, och vars hela själ tycktes samlad för att knyta en krånglig knut inom så kort tid som möjligt, vad som här stod på.
»Den Kungliga Hippodromens Utförande av Turpins Ritt till York, samt Svarta Bess’ död,» svarade karlen snabbt, utan att vända på huvudet eller upphöra med knytandet.[1]
- ↑ Dick Turpin — en beryktad stråtrövare, avrättad år 1739 — är hjälten i många populära
