Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/240

Den här sidan har korrekturlästs

238

seba trodde han var död eller inte, var ofta ett föremål för hans gissningar. Till England återvände han till slut: men känslan av att komma närmare Weatherbury gjorde detta ställe allt mindre förtjusande, och hans avsikt att där intaga sin gamla ställning förändrades. Med dysterhet betänkte han vid sin landning i Liverpool att om han återvände hem skulle hans mottagande bli allt annat än trevligt att emotse; ty den själsrörelse varav Troy var mäktig var en tillfällig hetsig känsla, som stundom orsakade honom lika mycket olägenhet som om den varit en själsrörelse av starkare och upphöjdare slag. Bathseba var inte en kvinna som man kunde hålla för narr, och inte heller en kvinna som ämnade tiga och lida; och bur skulle han fördraga att leva tillsammans med en djärv och modig hustru till vilken han omedelbart vid sitt första inträde skulle bli hänvisad för att få husrum och föda? Heller icke var det alls osannolikt att hans hustru skulle förlora sin farm, om hon inte redan hade gjort det; och då skulle han bli ansvarig för hennes uppehälle: och vad skulle väl ett liv och en framtid i fattigdom bli tillsammans med henne, med Fannys bild ständigt emellan dem båda, pinande hans medvetande och förbittrande hennes ord! Sålunda, av skäl sammansatta av motvilja, ånger och skam, uppsköt han sin återfärd dag efter dag, och skulle ha beslutit att helt och hållet skjuta den tanken ifrån sig, om han annorstädes kunde ha funnit den färdigt beredda plats som väntade honom där.