är nog verkligen sann. Ni har visst aldrig sett det spelas?»
»Nej aldrig. Jag fick inte gå på sådant när jag var ung. Hör! Vad är det där för ett travande? Så de ropar!»
»Svarta Bess har visst just nu kommit in, tänker jag. Har jag rätt i min förmodan, fru Troy, att ni gärna skulle se den här föreställningen? Ursäkta mitt misstag, om det är ett sådant; men om ni vill det, skall jag med nöje skaffa er en plats.» Då han märkte att hon tvekade, tillade han: »Jag stannar inte här för att se det: jag har sett det förut.»
Nu hade Bathseba verkligen rätt god lust att se föreställningen, och hade avhållit sig från att beträda trappan endast därför att hon var rädd för att gå in ensam. Hon hade hoppats att Oak skulle infinna sig, vars biträde vid sådana tillfällen alltid ansågs som en oförytterlig rättighet, men Oak syntes ingenstädes till; och därför var det som hon sade: »Nå då så — ifall ni vill se åt först därinne om där finns plats, så tror jag att jag har lust att gå in dit för ett ögonblick eller par.»
Och följaktligen visade sig Bathseba en kort stund därefter inne i tältet med Boldwood vid sin sida; denne ledde henne fram till en »reserverad» plats, varefter han åter drog sig tillbaka.
De »reserverade» platserna utgjordes av en enda upphöjd bänk på ett mycket synbart ställe av cirkeln, övertäckt med rött kläde samt med
16 — Thomas Hardy II
