Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/251

Den här sidan har korrekturlästs
249

inte kunde hon väl vara så principlös att flirta på en marknad! Han undrade om hon då räknade med hans död såsom en fullkomligt avgjord sak. För att gå till botten med saken tog Troy fram en pennkniv ur sin ficka och skar sakta två små snitt korsvis i tältduken; då han vek dem tillbaka lämnade hörnen rum för ett titthål stort som ett munlack. Han närmade sitt ansikte, men drog det åter tillbaka med en ryckning av överraskning; ty hans öga hade befunnit sig inom ett avstånd av tolv tum från Bathsebas hjässa. Det var alltför nära för att vara bekvämt. Han skar ännu ett titthål litet längre åt sidan och lägre nere, på ett ställe i skuggan invid hennes stol; därifrån kunde man tryggt och bekvämt övervaka henne genom att titta in i horisontal riktning.

Troy behärskade nu fullkomligt hela scenen. Hon lutade sig tillbaka, smuttade på en kopp te som hon höll i sin hand, och ägaren till den manliga stämman var Boldwood, som tydligen just nyligen hade hämtat henne koppen. Bathseba, som var wid tankspritt humör, lutade sig så lättjefullt mot tältduken att den pressades ut och tog form av hennes skuldra; hon var faktiskt så gott som i Troys armar, och han måste försiktigt hålla sitt bröst tillbaka för att hon inte skulle känna dess värme genom duken då han tittade in.

Troy märkte att oväntade känslosträngar åter anslogos hos honom liksom de hade anslagits tidigare på dagen. Hon var vacker som alltid, och hon var hans. Det behövdes några minuter att