Den här sidan har korrekturlästs
FEMTIOANDRA KAPITLET
Sammanlöpande banor
I
Julaftonen kom, och en bjudning som Boldwood skulle giva om kvällen var det stora ämnet för alla samtal i Weatherbury. Det var inte därför att julbjudningar voro sällsynta i denna socken som denna var så märkvärdig, utan därför att Boldwood var inbjudaren. Tillkännagivandet hade en orimlig och besynnerlig klang; det var som att höra talas om ett krocketparti i kyrkan, eller som om en allmänt aktad domare hade ämnat uppträda på teatern. Att det var meningen att tillställningen verkligen skulle bli munter och trevlig var otvivelaktigt. En stor kvist av mistel hade hämtats från skogen den dagen, och upphängts i hans ungkarlshem. Järnek och idegran hade följt, hela famntag fulla[1]. Från klockan
- ↑ Som bekant höra alla dessa plantor till det engelska julfirandet, liksom även seden att om en flicka råkar komma under den i taket upphängda misteln var och en har rättighet att »hälsa» — d. v. s. kyssa — henne. Ö. a.
