Seså, hämta nu min svarta sidenklänning och titta efter hur den sitter.»
»Men den kan ni bestämt lämna bort, matmor? Ni har varit änka nu i fjorton månader, och ni borde klä er litet muntrare till en sådan här afton.»
»Är det nödvändigt? Nej; jag vill vara klädd som vanligt, ty om jag nu skulle bära någon gladare dräkt skulle folk börja säga allt möjligt om mig, och jag skulle se ut som om jag vore glad, medan jag i verkligheten är allvarligt stämd hela tiden. Den här bjudningen kommer mycket olägligt för mig; men det är detsamma, stanna här och hjälp mig att göra mig i ordning.»
III
Boldwood klädde sig också vid samma tid. En skräddare från Casterbridge var hos honom och biträdde honom vid avprovandet av en ny rock som just hade avlämnats hos honom.
Aldrig hade Boldwood varit så kinkig, så oförnuftig angående hur ett plagg satt, eller i allmänhet så svårtillfredsställd. Skräddaren gick varv efter varv runt omkring honom, ryckte i hans väst, drog i ärmen, drog kragen till rätta, och för första gången i sin erfarenhet tyckte Boldwood inte att det var outhärdligt. Det hade getts en tid då farmaren hade grälat över alla sådana omsorger såsom barnsligheter; men nu framkallades intet vare sig filosofiskt eller förivrat tadel hos denne
