Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/278

Den här sidan har korrekturlästs

276

Boldwood? Vid min själ, det skulle jag aldrig ha trott! Vad hon måtte avsky mig! Har ni fått reda på om hon har gett honom någon uppmuntran?»

»Det har jag inte kunnat få tag i. På hans sida finns det nog en hel hop känslor, tycks det, men om hennes vet jag ingenting. Jag visste inte ett ord om allt det där förrän i går, och allt vad jag då fick höra var att hon skulle fara hem till honom på bjudning i afton. Det är första gången hon nå'nsin har varit där, säger de. Och de säger att hon inte har så mycket som talat till honom sen de var på marknaden i Greenhill: men vad kan folk veta om den saken? Emellertid, kär i honom är hon inte — alldeles avvisande och vårdslös, det vet jag.»

»Jag är inte så säker på det… Hon är en vacker kvinna, Pennyways, är hon inte? Erkänn att ni aldrig har sett en vackrare eller härligare varelse i ert liv. På min ära, när jag såg på henne den där dagen, undrade jag vad jag kan ha varit gjord av då jag har kunnat lämna henne allena så länge. Och så hindrades jag av den där usla cirkusen, men den är jag nu kvitt, himlen vare lov! Han rökte vidare en stund, och sedan tillade han: »Hur tog hon sig ut när ni kom där förbi i går?»

»Åh, hon fäste sig inte mycket vid mig, må ni tro; men hon tog sig nog så bra ut, så vitt jag förstår mig på det. Slängde just en blixt ur sina högfärdiga ögon på min arma skrala kropp, och se'n lät hon dem glida förbi mig på det som var bakom, ungefär som om jag bara hade varit ett lövlöst