Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/280

Den här sidan har korrekturlästs

278

så skall varken den där högdragna gudinnan, den bländande kvinnliga uppenbarelsen, min Juno-hustru (Juno var en gudinna vet ni väl) eller någon annan göra er något för när. Men allt det här måste skötas om, ser jag. När allt kommer till allt, ser jag att mitt arbete är väl lagt till rätta för mig.»

V

»Hur ser jag ut i afton, Liddy?» sade Bathseba, medan hon rättade på sin dräkt en sista gång förrän hon lämnade spegeln.

»Jag har aldrig nå'nsin sett er se så bra ut. Jo — jag skall säga när ni såg lika ut — den kvällen för halvtannat år se'n då ni kom in så där vilt och grälade på oss för att vi hade talat om er och om herr Troy.»

»Alla människor kommer att tro att jag har föresatt mig att bedåra herr Boldwood, kan jag tro,» mumlade hon. »Det kommer de åtminstone att säga. Kan inte mitt hår sättas litet mindre högt opp? Jag tycker det är så fasligt att fara dit — men jag törs inte såra honom med att bli borta.»

»I alla fall, matmor, enklare kan ni inte gärna gå klädd än ni är, om ni inte klär er i säck och aska med detsamma. Det är er upphetsning som gör att ni ser så särskilt ut i afton.»

»Jag vet inte vad som går åt mig, än känner jag mig alldeles olycklig och än är jag munter. Jag önskar jag kunde ha fått fortsätta i all ens-