lighet såsom jag har gjort det under det här sista året eller så, utan vare sig hopp eller fruktan, eller nöjen eller sorger.»
»Tänk nu om herr Boldwood skulle be er — ja jag säger bara tänk — om han skulle be er rymma bort med honom, vad skulle ni då göra, matmor?»
»Liddy — ingenting så'nt,» sade Bathseba allvarsamt. »Kom ihåg det, jag vill inte höra ett ord av skämt om någonting sådant. Hör du det?»
»Ursäkta, matmor. Men när jag nu vet vad vi kvinnfolk är för ena konstbesynnerliga varelser, tänkte jag just — men jag skall inte tala om det mera.»
»Inte gifter jag mig ännu på många år; och gör jag det nå'nsin, så blir det av orsaker som är mycket, mycket olika allt vad du kan tänka dig, eller vad andra kommer att tro! Tag nu hit min kappa, ty nu är det tid att gå.»
VI
»Oak,» sade Boldwood, »innan ni går vill jag tala om vad jag har tänkt på nu senast — vår lilla överenskommelse angående er andel i farmen, menar jag. Den andelen är liten, alltför liten, då man betänker hur litet jag nu sköter om mina saker och hur mycket tid och tankar ni måste ge dem. Nåja, eftersom det nu börjar gå mig bättre här i världen, önskar jag visa min erkänsla för det genom att föröka er andel i vinsten. Jag skall
