298
— ett insegel på en praktisk överenskommelse,» sade han lugnare, men kvarhöll alltjämt hennes hand i sitt stadiga grepp. »Se så!» Och Boldwood trädde ringen på hennes finger.
»Jag kan inte bära den,» sade hon, gråtande som om hennes hjärta ville brista. »Ni skrämmer mig nästan. En sådan vild idé! Var snäll och låt mig gå hem!»
»Bara i natt: bär den bara i natt, för all göra mig till viljes!»
Bathseba satte sig i en länstol och begrov ansiktet i sin näsduk, fastän Boldwood ännu fasthöll hennes hand. Till slut sade hon i ett slags förtvivlad viskning:
»Nåväl då, jag skall bära den i natt, om ni önskar det så ivrigt. Men släpp nu min hand: Jag skall verkligen bära den i natt, jag lovar det.»
»Och det blir början till ett ljuvligt, hemligt samförstånd under sex års tid, och som slutar med giftermål?»
»Det måste väl så bli, efter ni vill ha det så!» sade hon, nära nog bragt till att uppge allt motstånd.
Boldwood tryckte hennes hand och lät den sjunka ned i hennes famn. »Jag är lycklig nu,» sade han. »Gud välsigne er!»
Han lämnade rummet, och när han tyckte att hon borde haft tid att hämta sig tillräckligt, skickade han en av tjänarinnorna till henne. Bathseba dolde verkningarna av scenen nyss, så gott sig göra
