Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/302

Den här sidan har korrekturlästs

300

Samway till Tall. »Om ni vill säga det åt henne, så är det nog bäst att göra det nu.»

»Har ni reda på vad de menar?» frågade farmaren Bathseba tvärs över rummet.

»Nej inte det ringaste,» sade Bathseba.

En skarp knackning hördes på dörren. En av karlarna öppnade den genast och gick ut.

»Här är en som vill träffa fru Troy,» sade han då han kom tillbaka.

»Ja, jag är färdig, sade Bathseba. »Men inte sade jag åt dem att skicka efter mig.»

»Det är nog en främmande,» sade karlen vid dörren.

»En främmande?» sade hon.

»Bed honom komma in,» sade Boldwood.

Budet framfördes, och Troy, insvept såsom vi ha sett honom, stod i dörröppningen.

Där blev en lystnad som ej var av denna jorden; alla sågo på den nykomne. De som just hade hört att han var i grannskapet igenkände honom genast; de som inte visste det voro förundrade. Ingen lade märke till Bathseba. Hon lutade sig mot trappan. Hennes panna bar tunga veck, hela hennes ansikte var blekt, hennes läppar öppnade sig, hennes ögon stirrade ofrånvänt på besökaren.

Boldwood var bland dem som inte märkte att det var Troy. »Stig på, stig på!» upprepade han muntert, »och töm en julbägare med oss, främling!»

Då gick Troy fram mitt i rummet, avtog sin