314
varje paket bar utanskriften »Bathseba Boldwood», jämte ett datum sex år framåt.
Dessa rörande bevis på ett sinne som var sjukt av oro och kärlek utgjorde ämnet för samtalet i Warrens Malthus när Oak återkom från Casterbridge med nyheten om domen. Han kom på eftermiddagen, och hans uppsyn, då härdens sken föll på hans anlete, förkunnade tydligt nog vad han hade att säga. Boldwood hade, såsom alla visste att han skulle göra, erkänt sig skyldig, och blivit dömd till döden.
Nu blev det en allmän övertygelse att Boldwood inte hade varit moraliskt ansvarig för sina senaste gärningar. Fakta som kommit i dagen redan före rättegången hade tydligt pekat åt samma håll, men de hade inte haft tillräcklig vikt för att leda till en order att undersöka Boldwoods tillräknelighet. Det var förvånande, nu då förmodan att han varit vansinnig engång hade framkastats, huru många biomständigheter som ihågkommos, vilka tycktes förklarliga endast under antagande av sinnesrubbning — bland annat hans aldrig förut inträffade försummelse av sina kornstackar föregående sommar.
En petition till Inrikesministeriet[1] uppsattes, framhållande de omständigheter som syntes rättfärdiga en förnyad granskning av domen. Den blev inte »talrikt undertecknad» av invånarne i
- ↑ the Home Secretary. Ö. a.
