Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/335

Den här sidan har korrekturlästs
333

kommer genom ett gemensamt strävande, fogar sig olyckligtvis sällan till kärleken mellan könen, därför att män och kvinnor förena sig, icke i sina strävanden, utan blott i sina nöjen. Men när lyckliga omständigheter tillåta dess utveckling, visar det sig att denna sammansatta känsla är den enda kärlek som är stark som döden — den kärlek som stormfloden ej kan förgöra och som havets böljor ej kunna släcka, och i jämförelse med vilken den lidelse som vanligen benämnes med kärlekens namn försvinner liksom en dunst.