52
»Det var en riktigt snäll och from gosse,» sade Joseph Poorgrass.
»Och i Högkyrkan så ber de sjungande och håller gudstjänst i alla regnbågens färger; och i Högkapellet ber de predikande och håller gudstjänst i bara gråbrunt och vitlimmade väggar. Och se'n såg jag inte mera till fröken Everdene alls.»
»Varför sa' du inte det där strax, vad?» röt Oak, med stor besvikelse.
»Åh,» sade Matthew Moon, »hon får allt ångra sig om hon är för väl om sams med den karlen.»
»Inte är hon för väl om sams med honom,» sade Gabriel harmset.
»Nog vet hon bättre än så,» sade Coggan. »Vår fröken har för mycket vett under de där knutarna av svart hår för att göra så'na tokenskaper.»
»Ja men ser ni, han är ingen rå, obildad karl, för han är väluppfostrad,» sade Matthew tvivlande. »Det var bara av vildhet han blev soldat, och flickor tycker nästan mest om så'na där syndens män.»
»Hör nu, Cain Ball,» sade Gabriel oroligt, »kan du svära på i de högtidligaste ordalag att det fruntimmer du såg var fröken Everdene?»
»Cain Ball, du äst icke längre ett spenabarn och ett dibarn,» sade Joseph i den gravlika ton som påkallades av omständigheterna, »och du vet vad en ed vill säga. Det är ett fruktansvärt edsförbund, kom ihåg det, som man säger och beseglar med sitt blod, och profeten Matteus förkunnar oss, att den på vilken det faller skall det krossa sön-
