56
halvan, och tills de skygga hararna började skutta oförsagt fram mellan de dunkla kullarna. Gabriel kunde ha tillbragt en halvtimme till eller så på detta ställe, då en mörk skepnad långsamt gick förbi. »God afton, Gabriel,» sade vandraren.
Det var Boldwood. »God afton, herr Boldwood,» sade Gabriel.
Boldwood försvann likaledes uppför landsvägen, och Oak drog sig snart därefter tillbaka inomhus och gick till sängs.
Farmare Boldwood gick vidare fram emot fröken Everdenes hus. Han nådde dess framsida, och då han nalkades ingången såg han ett ljus i förmaket. Rullgardinen var inte neddragen, och inne i rummet var Bathseba, som genomgick några papper eller brev. Hennes rygg var vänd mot Boldwood. Han gick fram till dörren, knackade, och väntade med spända muskler och värkande huvud.
Boldwood hade inte satt foten utom sin trädgård sedan sitt möte med Bathseba på vägentill Yalbury. Tyst och ensam hade han dröjt där i dystra betraktelser över kvinnans väsen, anseende för inneboende egenskaper hos hela könet de tillfälliga företeelserna hos det enda exemplar av arten han någonsin hade betraktat på nära håll. Gradvis hade ett mera förlåtande sinnelag smugit sig över honom och detta var orsaken till hans nattliga färd. Han hade kommit för att bedja om ursäkt och förlåtelse av Bathseba, med ett slags blygsel över sin häftighet, i det han först helt nyss hade hört att
