62
era pengar och gifta mig med Fanny. Men hon är bara en piga.»
»Gör ingenting — går ni in på mitt förslag?»
»Det gör jag.»
»Ah!» sade Boldwood med böjligare röst än förut. »Åh, Troy, om ni håller mest av henne, varför kom ni då hit och störde min lycka?»
»Jag tycker mest om Fanny nu,» sade Troy. »Men Baths—Fröken Everdene gjorde mig alldeles yr och utträngde Fanny för en tid. Nu är det över.»
»Hur kan det vara över så snart? Och varför kommer ni då tillbaka hit?»
»Det finns viktiga skäl. Femti pund på engång, sade ni!»
»Jag sade så,» svarade Boldwood, »och här är de — femti sovereigns.» Han räckte Troy ett litet paket.
»Ni har allting i ordning — ni tycks ha räknat på att jag skulle ta emot dem,» sade sergeanten, i det han mottog paketet.
»Jag tänkte att ni kanske skulle ta emot dem,» sade Boldwood.
»Ni har ingenting annat än mitt ord på att jag skall hålla vår överenskommelse, och jag har åtminstone femti pund.»
»Jag har tänkt på den saken, och tyckt att om jag inte kan vädja till er heder, så kan jag lita på er — nå, er klokhet kan ni kalla det — för att inte vilja gå miste om utsikten av fem hundra pund, och att inte vilja göra till er fiende en man som är villig att bli er en högst nyttig vän.»
