Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/68

Den här sidan har korrekturlästs

66

»Och göra henne olycklig.»

»Och rädda henne.»

»Jaså; hur kan hon räddas nu, om jag inte gifter mig med henne?»

Boldwood kvidde. Han släppte dröjande sitt tag och slungade soldaten mot häcken. »Ni djävul, så ni pinar mig!» sade han.

Troy återstudsade likt en boll och var nära att göra ett anfall mot farmaren; men han hejdade sig och sade i lätt ton:

»Det är ingen mening med att jag mäter min kroppsstyrka med er. Det är ett tarvligt sätt att slita en tvist. Jag ämnar snart lämna krigstjänsten av just det skälet. Men se'n ni nu har fått klart för er hur landet ligger angående Bathseba, vore det ett felgrepp att ta livet av mig, vore det inte?»

»Det vore ett felgrepp att ta livet av er,» upprepade Boldwood mekaniskt, med sänkt huvud.

»Bättre vore det att ta livet av er själv.»

»Mycket bättre.»

»Det är bra att ni inser det.»

»Troy, gör henne till er hustru och bry er inte om vad jag nyss sade. Det är förfärligt, men det finns intet annat val; tag Bathseba; jag uppger henne! Hon måste verkligen älska er då hon har gett sig i ert våld till kropp och själ så hopplöst som hon har gjort. Bathseba, Bathseba — stackars kvinna — bedragna kvinna!»

»Men Fanny då?»

»Bathseba är förmögen,» fortsatte Boldwood