TRETTIONDE KAPITLET
Heta kinder och tårfyllda ögon
En halvtimme senare inträdde Bathseba i sitt eget hus. På hennes ansikte glödde, då hon mötte ljusets sken, den rodnad och upphetsning som nu voro nära nog kroniska hos henne. Troys avskedsord, då han hade följt henne ända fram till hennes dörr, ljödo ännu i hennes öron. Han hade bjudit henne farväl för två dagar, vilka han, enligt vad han sade, ämnade tillbringa i Bath på besök hos några vänner. Dessutom hade han kysst henne ännu en gång.
Det är endast rättvisa mot Bathseba att här omnämna ett litet faktum som kom i dagen först långt senare: att Troy vid en så lämplig tidpunkt hade infunnit sig på landsvägen var inte följden av någon uttrycklig överenskommelse. Han hade gett en vink därom — hon hade förbjudit honom det; och det var endast med ett förutseende av möjligheten att han ändå kunde komma, som hon hade skickat bort Oak, av fruktan för ett möte mellan dem just då.
Nu sjönk hon ner på en stol, upprörd och orolig över alla dessa händelser, så nya och så hetsande.
