TRETTIOFEMTE KAPITLET
Ett fönster i övre våningen
Det var mycket tidigt nästa morgon — i en solens och daggens stund. Många fåglars sång sammansmälte i den friska luften, och himlens ljusa blå kläddes här och där av tunna spindelvävar av immaterialiserade moln vilka inte hade någon fördunklande inverkan på dagglansen. Alla scenens dagrar voro gula till sin färg, och alla skuggor voro avdämpade till sin form. Slingerplantorna kring den gamla herrgården nedtyngdes av rader av tunga vattendroppar, som på föremål bakom dem hade inverkan av små glaslinser med hög förstoringsgrad.
Just förrän klockan slog fem gingo Gabriel Oak och Coggan förbi bykorset och vidare ut på fältet tillsammans. De voro ännu jämt och nätt inom synhåll för sin matmors hus, då Oak tyckte att han såg ett fönster öppnas i övre våningen. De två männen doldes i detta ögonblick delvis av en fläderbuske, som nu började smyckas av svarta bärklasar, och de stannade innan de framträdde ur dess skugga.
En vacker karl lutade sig lättjefullt mot föns-
