74
»Ett skralt och dystert hus, det här,» sade Troy småleende.
»Men tänk om de inte alls är gifta» undrade Coggan. »Kanske hon inte är där.»
Gabriel skakade på huvudet. Soldaten vände sig litet åt öster, och solen bragte hans scharlakansröda rock att lysa med orangefärgad glöd.
»Men det är ett vackert gammalt hus,» genmälde Gabriel.
»Ja, det är det väl nog; men jag känner mig som nytt vin i en gammal flaska här. Jag tycker att här borde sättas in fönsterramar i alla fönster, och de här gamla panelade väggarna borde muntras upp en smula, eller också borde ekpanelerna helt och hållet tas bort och rummen tapetseras.»
»Det vore skada, tycker jag.»
»Nej ingalunda. En lärd herre sade engång när jag hörde på, att de gamla byggmästarne, som arbetade på den tid då konsten ännu hade liv i sig, inte hade någon aktning alls för arbeten av de byggmästare som hade föregått dem, utan rev ner och ändrade om allting efter egen smak; varför skall vi då inte göra så med? ’Skapande och bevarande passa ej ihop’, sade han, ’och en miljon fornforskare kan inte uppfinna en ny stil.’ Just min tanke också! Jag tycker att här bör bli mera modernt, så att man kan ha roligt här medan man ännu förmår det.»
Krigaren vände sig om och tog en överblick av rummets inre, för att stärka sin ingivelse i denna
