TRETTIOSJÄTTE KAPITLET
En förmögenhet i fara — Kalaset
En natt i slutet av augusti, då Bathsebas erfarenheter av äktenskapet ännu voro nya, och då vädret ännu var torrt och kvalmigt, stod en karl orörlig på rigården i Weatherbury Övergård och betraktade månen och himlen.
Natten hade ett dystert utseende. En het bris från söder fläktade långsamt över topparna av alla höga föremål, och över himlavalvet seglade streck av lätta moln i en kurs som gick vinkelrätt mot molnlagrets därunder, ingendera rörde sig i samma riktning som brisen vid jordytan. Månen, sedd genom dessa slöjor, hade en blek metallisk glans. Fälten stodo grå i denna grumliga belysning, och alla voro de ensfärgade, liksom sedda genom färgat glas. Samma kväll hade fåren dragit hemåt i tätt samlad klunga, råkornas beteende hade varit högst förvirrat, och hästarna hade rört sig försagt och försiktigt.
Ett åskväder hotade, och om man tog några sekundära omständigheter med i beräkningen, var det sannolikt att det skulle följas av ett av de ihållande regn som utmärka slutet av torrväd-
