Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/84

Den här sidan har korrekturlästs

82

dan hade jag lyckan att föra till altaret denna dam, er matmor, och först nu har vi här i Weatherbury kunnat ge någon offentlig glans åt denna händelse. För att det må göras grundligt, och för att varje karl må gå lycklig till sängs, har jag befallt att föra hit några buteljer brännvin och kittlar med varmt vatten. En tredubbelt stark bägare skall serveras åt varje gäst.»

Bathseba lade handen på hans arm och med uppåtvänt, blekt anlete sade hon bedjande: »Nej — ge det inte åt dem — jag ber dig, Frank, gör inte det! Det gör dem bara skada: de har fått tillräckligt av allt.»

»Det är nog sant — vi behöver ingenting mer, tackar,» sade en eller två.

»Äsch!» sade soldaten föraktfullt och höjde rösten som om han fått en ny idé. »Vänner,» sade han, »vi skall skicka kvinnfolken hem! Det är tid på att de kommer till sängs. Se'n skall vi orrtuppar roa oss för oss själva! Om någon skolkar, så får han söka sig ett nytt arbetsställe till vintern.»

Bathseba lämnade harmset rian, följd av alla kvinnorna och barnen. Spelmännen, som inte ansågo sig höra med till »sällskapet», smögo sig sakta ut till sin resårkärra och spände för. Sålunda blevo Troy och gårdens karlar de enda som stannade kvar på stället. För att inte i onödan visa sig otrevlig dröjde Oak några ögonblick; sedan steg även han upp och tog tyst avsked, följd av en vänskaplig ed från sergeanten, emedan han inte inväntade ett varv till av groggen.