86
Ljusen som hängde bland grönskan hade brunnit ned i piparna, och i några fall voro de löv, som bundits omkring dem, svedda. Många ljus hade helt och hållet slocknat, andra rökte och osade, talg dröp ner från dem på golvet. På detta, under bordet, och lutande sig mot bänkar och stolar, i varje tänkbar ställning utom den upprätta, förekommo allt arbetsfolkets olyckliga personer; deras huvudhår påminde i detta föga upphöjda läge om skurborstar och kvastar. Mitt bland dessa lyste röd och tydlig sergeant Troys gestalt bakåtlutad på en stol. Coggan låg på rygg, med munnen på vid gavel, frambrusande vilda snarkningar, och så gjorde flera andra med; den horisontala församlingens förenade andhämtning bildade ett dämpat sorl, liksom då man hör London på avstånd. Joseph Poorgrass var hoprullad som en igelkott, skenbart i en strävan att erbjuda den yttre luften en så ringa yta som möjligt; och bakom honom skymtade dunkelt de ringa kvarlevorna av William Smallbury. Glas och skålar stodo ännu på bordet; ett vattenkrus hade blivit kullstjälpt, och ur detsamma rann en liten rännil med underbar noggrannhet längs mitten av det långa bordet, och dröp därefter ner i nacken på den medvetslöse Mark Clark, med ett stadigt enformigt droppande, liksom droppandet från en stalaktit i en grotta.
Gabriel blickade hopplöst på gruppen, som med två eller tre undantag omfattade alla arbetsdugliga karlar på gården. Han insåg genast att om
