96
omedelbara jämförelse med ett världsallt i uppror.
Oak hade knappt hunnit gestalta dessa intryck till en tanke, samt varsna hur sällsamt den röda fjädern i hennes hatt sken i denna belysning, då det ovannämnda höga trädet på backen tycktes bli helt och hållet vitglödande, och en ny röst bland dessa fruktansvärda röster blandade sig i det sista genljudet av dem som hade föregått. Det var en bedövande knall, hård och obarmhärtig, och den träffade deras öron med ett enda skarpt slag, utan det eko som förlänar avlägsnare åskor en likhet med en trumvirvel. I den glans som återkastades från varje del av marken och från den höga dômens valv därovan, såg han att trädet var spjälkt i hela längden av dess högresta, raka stam, ett väldigt band av dess bark hade tydligen skurits bort. Den övriga delen av stammen stod kvar upprätt och röjde den blottade ytan såsom en vit strimma längs dess framsida. Blixten hade drabbat trädet. En lukt av fosfor fyllde luften; sedan blev allt tyst, och mörkt som en kiyfta i Hinnoms dal.
»Vi kom undan med njuggan nöd! sade Gabriel brådskande. »Det är bäst att ni stiger ner.»
Bathseba sade ingenting; men han kunde tydligt höra hennes rytmiska flämtningar och det upprepade prasslandet av kärven invid henne, vilket besvarade hennes uppjagade pulsars slag. Hon steg nedför stegen, och vid närmare besinnande följde han henne. Mörkret var nu ogenomträng-
