Sida:Folknamnet Geatas i den Fornengelska dikten Beowulf (Schück 1907).djvu/11

Den här sidan har korrekturlästs


9

flesta större svenska älfvar bär något själfständigt, på älfvens egen beskaffenhet syftande namn, utan benämnes efter en af de orter, som den flyter förbi. Det lider emellertid icke något tvifvel, att icke i äldre eller äldsta tider ett dylikt namn existerat». Och i samband därmed hänvisar Hellqvist på en uppgift i Sǫgubrot af fornkonungum (som efter en handskrift från omkr. 1300 — AM. I e β fol. — är utgifven i Fas I). Där uppgifves, att den ena flygeln af konung Hrings här sträckt sig till Bråvikens strand och den andra till den »á er Vatá heitir». Nu är hela denna framställning en bearbetning af äldre källor, och en mindre korruption är därför lätt möjlig. Jag antager därför, att originalet haft Vaghá, att detta återgifvits Vachá och senare Vacá (Vaká) samt till sist lästs som Vatá, ty c och t äro ju i handskrifterna till oigenkännlighet lika. Genom denna obetydliga textändring hafva vi här återfunnit Jordanes Vagi fluvius, genom hvilken Vättern utgöt sig i hafvet. Men vare sig den i Sǫgubrot omtalade floden hetat Vatá eller Vagá, är det tydligt, att Jordanes med Vagi fluvius afser Motala ström, som således på hans tid hetat Wags (gotiskt) eller WagaR (urnordiskt).[1] Då nu, som strax skall visas, de goter, som bodde vid Gautälfven, kallades Gautgoter, är det i fullkomlig öfverensstämmelse härmed, att goterna vid Wags hetat Waggutans (gotiskt) eller Wagagotan (urnordiskt). Då vidare uppgiften hos Jordanes ursprungligen stammar från en nordisk hemulsman, men närmast troligen från en gotisk

  1. I ett senare hållet föredrag, som jag endast känner genom referat i tidningarna och därför kanske oriktigt uppfattat, anser Läffler, att sjön i fråga varit Vänern samt Vagi fluvius Göta älf. Vagus fattas såsom fornnord. Vágr = hafsvik, d. v. s. nedre utloppet till Göta älf. Läffler fäster sig här vid uttrycket »vastissimum lacum in orbis terræ gremio» den största sjö på jorden, och anser, att denna ej kan vara den mindre Vättern, utan måste afse den större Vänern. Men häremot kan invändas:
    1. Sjön ligger i öster och ej i väster samt utgjuter sig i öster, ej i väster, hvilket passar på Vättern, ej på Vänern.
    2. Vagoth nämnas mellan Suehans och Theustes och böra således hafva bott i östra Sverige.
    3. Någon arealmätning kan Jordanes hemulsman ej antagas hafva gjort, utan med »vastissimum lacum» kan blott menas en mycket stor sjö, och dess halft mystiska art passar bättre för Vättern än för Vänern.
    4. Platsen i väster är i hans geografi upptagen af Gautigoth.
    5. Vänern utgjuter sig genom Götälfven, men ej genom en hafsvik vid älfvens nedre lopp.