förbindes med Sverige; »där äro djupa skogar och mycket branta bärg, genom hvilka vägen går från Skåne till Gothia». På Adams tid hörde Halland således icke till Skåne, utan till Västergötland — från gränsen var det sju dagars resa till Skara. Af språkliga skäl kan den ursprungliga gränsen ännu närmare bestämmas. Enligt Noreen (Vårt språk I 99 ff. och 546) kunna de svenska dialekterna indelas i sydsvenska, medelsvenska och nordsvenska. »De sydsvenska (ursprungligen danska) [talas] i Skåne, Blekinge, Småland norrut. . . och Halland norrut intill en ungefärlig linje Fegen—Tvååker (söder om Varberg)». »De medelsvenska dialekterna intaga området mellan linjen Förlösa—Nässjö—Värnamo—Fegen—Tvååker i söder och en ungefärlig linje Trosa—Västerås—Engelsberg—Nora—Värmlands nordspets i norr.» En grupp inom denna utgöres af västgötskan »i Västergötland, norra Halland (till linjen Tvååker—Fegen) samt nordvästligaste Småland». Dialekterna visa således, att gränsen mellan det danska Skåne och Västergötland gått ungefär vid Varberg. Halland söder om denna stad var danskt land, under det att norra Halland bildade ett språkligt helt tillsammans med Västergötland. Men denna språkgräns var väl ock en politisk och etnografisk gräns.
Jag tror mig således hafva visat, att Fahlbecks uppfattning af 500-talets Västergötland icke är riktig och att detta landskap med all säkerhet haft en utsträckt hafskust.
Fahlbeck påpekar i samband härmed, att geaternas kungaborg var belägen helt nära hafvet, men det är oss icke bekant, att »Västergötlands hufvudbygd någonsin varit i väster, mot hafvet till. Så långt tillbaka vår kunskap går, är Skara Västergötlands hufvudstad eller kanhända rättare förnämsta ort». Jag vill då först anmärka, att det, med Fahlbecks förutsättningar, blir ändå svårare att placera jutarnes kungaborg. Utanför denna skall nämligen enligt hans tolkning, till hvilken jag strax skall återkomma, ligga en ö, t. o. m. en stor ö. Denna ö antages af Fahlbeck vara Fyen, som då räknats till geaternas rike d. v. s. Jutland, icke till Danmark. Följden häraf åter skulle blifva, att Jutlands hufvudort legat ungefär vid Kolding, och om detta faktum har mig veterligen historien intet minne, utan i våra äldsta historiska källor äro
