fullt naturlig. De täflande börja sin simning vid Kungsbackafjärden, färdas därefter tillsammans ett stycke ut till hafs, men skiljas åt, hvarefter den ene — om vi insätta de moderna geografiska namnen — stiger i land ungefär vid Fredriksstad, den andre vid Laholm.
Hela denna passus är emellertid af föga värde för Beowulfs geografi. För det första är själfva situationen fantastisk, och själfva prestationen är lika omöjlig, från hvilken af de båda omtvistade ståndpunkterna man än utgår. För det andra förekommer uppgiften i en episod i dikten och behöfver därför ej afse den egentliga sagans geografi, utan kan mycket väl vara ett senare tillägg, gjordt då man ej längre hade den ursprungliga geografien klar för sig. Men i hvarje fall kan detta argument ej anföras till stöd för juteteorien, ty den passar snarare bättre för den af mig förfäktade meningen.
Jag vänder mig nu till ett nytt skäl, som är vida bättre. I dikten omtalas ett krigståg, som geaterna gjort till Frisland. Vid detta tillfälle hade deras konung Hygelak stupat i Hetwarernas land, men Beowulf hade efter underbara kraftprof lyckats att simmande rädda sig. Denna episod innehåller ett viktigt rent historiskt faktum, som Gregorius af Tours omtalar i sin krönika och som äfven omnämnes af författaren till Gesta Francorum. Enligt Gregorius hade dani och deras konung Chochilaicus gjort ett röfvaranfall på den frankiska kusten, men då de, lastade med sitt byte, åter skulle gå om bord för att fara hem, hade den frankiske konungens son anfallit dem, dödat röfvarhopens konung och återtagit bytet. I Gesta Francorum angifves platsen, där striden stod, såsom Pagus Attuarii, hvilket ju svarar till Beowulf »Hetwarernas» land. Chochilaicus är den frankiskt-latinska namnformen för det nordiska Hugleik (angelsaks. Hygelac). Slutligen framgår det af dessa krönikor, att slaget stått någon gång emellan 512 och 520.
Nu har man sagt: i dessa krönikor kallas Hygelak en dansk kung, i Beowulf är han geaternas konung, ergo måste geaterna vara danskar d. v. s. de hafva varit jutar, icke gautar. Denna bevisföring förefaller ju ganska logisk, men som vi strax skola se, hvilar resultatet i själfva värket på ett felslut. Under
