förutsättning att Gregorius af Tours ej helt enkelt misstagit sig, är hans dani antingen ett etnografiskt eller ett politiskt begrepp. Dani kan afse nordbor i allmänhet, och för så vidt Gregorius öfverhufvud kände de nordiska folken, kunde han betrakta dem såsom en etnografisk enhet, enär de talade samma språk. I sitt ypperliga arbete Normannerna har Steenstrup emellertid bestridt, att dani varit en kollektivbeteckning för de nordiska folken, och sä vidt jag vågar döma har han värkligen visat, att utländska för-fattare med ordet dani blott afsågo danskar. Men så sant detta än är, gäller satsen dock blott vikingatiden, då de nordiska nationaliteterna började blifva bekanta i utlandet, och det är enligt min mening obefogadt att förutsätta samma kännedom 500-talets författare, som ju icke hade någon egentlig beröring med de nordiska folken. Danskarna bodde frankerna närmast, och det var därför ett fullt förlåtligt misstag, om en frankisk författare betecknat en nordisk sjöröfvarhop såsom dani. Hvad Gregorius beträffar hade han därtill anledning, emedan danskarna på hans egen tid (omkring 560) blifvit slagna vid Bordaa af den frankiske konung Sigiberts vasall, hertig Lupus af Champagne (se Steenstrup i Hist. Tidskr. VR. 2 B. 233).
Men låtom oss jämföra uppgiften med Beowulf. Enligt dikten, som i denna punkt naturligtvis är fullt historisk, voro danerna och geaterna två skilda folk, hvar och en under sin särskilda konung; geaternas konung var Hygelak, danernas konung Hrodgar. Enligt Gregorius var däremot Hygelak danernas konung. Ergo har Gregorius’ »dani» icke varit en politisk, utan en etnografisk beteckning. Ty blott med denna tolkning stämma de bägge källorna med hvarandra. I annat fall hafva jutarna (d. v. s. Fahlbecks geatas) icke varit ett i förhållande till danerna själfständigt folk, utan utgjort en del af den danska monarkien. Den geatiske konung Hygelak har varit en dansk konung, och någon plats för en dansk konung Hrodgar finnes icke, d. v. s. denna uppfattning af dani förklarar icke dikten, utan gör den rent obegriplig och upphäfver de historiska förutsättningar, på hvilka den hvilar. Då dessa emellertid måste vara riktiga, kan dani här endast hafva en etnografisk betydelse. Denna enkla logiska slutsats styrkes
