Men det ville inte pojken höra talas om, han ville inte mista sin följeslagare varken för mycket eller litet. Då följde vännen med en halvmil till, men sedan ville han inte gå längre. Och hur pojken än tiggde och bad honom att följa med och åtminstone dricka en välkommenhemskål hos hans gamla far, så hjälpte det inte. Vännen sa nej, han kunde inte följa med längre.
Då frågade pojken vad han ville ha i lön därför att han hjälpt honom.
Och vännen sa att om han skulle ha någonting, så fick det bli hälften av vad pojken ägde om fem år.
Ja, det skulle han få.
När han var borta lämnade pojken allt silver och guld kvar på vägen och reste tomhänt hem. Därpå firade de välkommenhemfest, så det talades om det i sju kungariken. Och när det var gjort måste de köra hela vintern både med de sex bockarna och gubbens tolv hästar innan de fingo hem allt silver och guld, som låg kvar på vägen.
Fem år därefter kom följeslagaren igen för att hämta sin lön. Pojken hade delat upp allt vad han ägde i två hälfter.
»Men du äger någonting som du inte delat på», sade vännen.
»Vad kan det vara», frågade pojken. »Jag trodde att jag delat allt vad jag har.»
»Du äger ett barn», sa vännen, »det måste du också dela i två delar.»
Det kunde inte hjälpas, pojken måste ta svärdet för
