GOSSEN SOM VILLE FRIA TILL MOR I HÅLETS DOTTER.
Det var en gång en gumma, som hade en son som var så lat och liknöjd, att han aldrig ville göra någon nytta. Men sjunga och dansa det gjorde han hela dagen och halva natten med. För varje år som gick blev gumman allt fattigare, pojken växte och han ville ha mat i långa banor och ju större han blev desto mera kläder nötte han, för de höllo inte länge så som han dansade och flög både i skog och mark.
Till sist tappade gumman tålamodet och sa att sonen måste ut och söka sig arbete ifall de inte skulle få svälta ihjäl båda två. Men det hade pojken inte lust med, utan han sa att han i stället skulle fria till mor i Hålets dotter, för kunde han få henne så skulle han aldrig behöva lida någon nöd utan få dansa och sjunga i alla sina dagar, utan tanke på att behöva arbeta.
När gumman hörde det så tyckte hon också att det inte skulle vara så tokigt. Han kunde ju alltid försöka sin lycka, och så klädde hon på honom det snyggaste han hade för att han skulle ta sig så bra ut som möjligt när han kom till mor i Hålet. Och så gick pojken.
När han kom ut lyste solen så varmt och vackert, men det hade regnat om natten så det var vått på
