Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
120
GOSSEN SOM VILLE FRIA
hoppade och sprang, men hur han bar sig åt så kom han ändå till myren och ner genom hålet och hamnade hos råttan.
»God dag, min älskade vän», pep råttan. »Jag ser att du inte kan vara borta från mig lång stund, och det gläder mig förstås. Och nu är allting färdigt för bröllopet och nu kunna vi fara till kyrkan tvärt på fläcken.»
»Det ska vi allt bli två om», tänkte pojken, men sa ingenting.
Så pep råttan och det kom småråttor och möss förandes från alla håll, och sex stora råttor kommo släpandes
