BJÖRNEN OCH RÄVEN.
1. Varför björnen är stubbsvansad.
En gång mötte björnen räven när han kom smygande med en stor fisk som han stulit.
»Var har du fått fisken från?» frågade björnen.
»Jag har varit ute och metat, herr Björn», svarade räven.
Då fick björnen också lust att lära sig meta och frågade räven hur han skulle bära sig åt.
»Det tör inte vara någon konst för dig inte», sa räven, »det är snart lärt. Du ska bara gå ut på isen och hugga ett hål och så ska du stoppa ner svansen i hålet och hålla den där bra nog länge. Du får inte bry dig om ifall det svider lite i den, det är när fisken biter, förstår du, och ju längre du kan hålla den där, ju flera fiskar får du. Men så rätt som det är ska du rycka upp den med kläm.»
Ja, björnen gjorde som räven sagt, och höll svansen länge, länge i hålet, till dess den var väl fastfrusen. Så ryckte han upp den med kläm — och ryckte av den, förstås, och nu går han där med stubbad svans den dag i dag är.
