Om prinsessan sa trollet detsamma som Fågel Dam, att henne kunde prinsen vara lugn för.
»Och om du inte tror mig», fortsatte trollet, »så kan du själv gå ombord när skeppet nästa gång seglar här förbi och se efter. Då kan du också hämta svärdet, för det vill jag i alla fall ha igen.»
När skeppet kom förbi hade det återigen varit oväder och när prinsen steg ombord sovo allasammans. Bröderna sovo med var sin prinsessa, men den yngsta sov ensam med ett bart svärd framför sig i sängen och på golvet nedanför sängen sov Riddar Röd. Prinsen letade reda på svärdet och rodde i land utan att någon ombord märkte att han varit där.
Prinsen blev inte lugnare för det. Han var orolig och ville ständigt resa, och när de sju åren till slut hade gått och det bara var tre veckor kvar sa trollkungen:
»Nu kan det vara tid för dig att resa eftersom du i alla fall inte vill stanna hos oss. Jag ska låna dig min järnbåt, som går av sig själv bara man säger: Båt, gå fram. I båten ligger en klubba av järn och den ska du lyfta på när du får se skeppet framför dig. Då kommer en kraftig bris och fyller skeppets segel så att männen ej få tid att uppmärksamma dig. När du kommer på ena sidan av skeppet ska du lyfta på klubban igen, så blir det en sådan storm att de ombord få annat att tänka på än att titta efter dig och när du passerat skeppet ska du lyfta på klubban för tredje gången, men du ska lägga ner den försiktigt, ty annars blir det ett sådant fasligt väder att både de och du förgår. Så snart du kommit i
