skon skyndade hon sig att säga likadant som de andra gångerna, och så var hon borta.
Prinsen visste ju inte var han skulle söka henne, utan han lät i stället kungöra, att den som hade så små fötter så att guldskon passade, henne skulle han gifta sig med. Det förstås att det blev ett rännande i slottet av kvinnfolk som ville prova skon, men ingen kunde få den att passa. Sent omsider kom också den elaka styvmodern med sin fula dotter, och kan man tänka sig, hon kunde ha skon. Prinsen tyckte att hon både var ful och såg elak ut, men han ville ändå stå vid sitt ord, och så blev det ordnat till bröllop. När bruden åkte till kyrkan satt en liten fågel i ett träd, och han sjöng så här:
Ett stycke av hälen
och ett stycke av tån.
Karin Spjälkjols sko
är full av blod.
Och när de sågo efter så var det sant som fågeln sjungit. Den elaka styvmodern hade skurit av ett stycke av hälen och ett stycke av tån på sin dotter för att få skon att passa. Prinsen vände om hem och sa till att alla slottets pigor och kvinnfolk skulle fram för att prova skon, men ingen passade den på. Då frågade prinsen efter Karin Spjälkjol, för han kom ihåg vad fågeln sagt, men då skrattade alla de andra och sa att det tjänade då ingenting till att hon provade skon, för hon hade fötter som en häst, sa de. Men prinsen var envis och ropade själv på Karin genom dörren. Då kom
