med den gick han och satte sig utanför prinsessans fönster och började fila och plocka på spinnrocken. Den var nämligen inte riktigt färdig och lindockan saknades. När prinsessan kom fram till fönstret om morgonen öppnade hon det och frågade om han ville sälja den söta spinnrocken.
»Nej, den är inte till salu», sa Håkan, »men du ska få den om jag får sova utanför din dörr i natt.»
Det tyckte prinsessan var billigt frånkommet, det kunde då inte göra något om han sov utanför hennes dörr, så det skulle han få. Hon fick spinnrocken och om kvällen lade sig Håkan utanför hennes dörr. Men mitt i natten började han frysa så förskräckligt.
»Hutetutetutetu — här är så kallt så du måste släppa in mig», tjöt han.
»Är du alldeles från vettet?» sa prinsessan.
»Hutetutetutetu — jag fryser så, släpp in mig», ropade Håkan.
»Vill du vara tyst», svarade prinsessan. »Om far får höra att här är manfolk, så blir jag rent olycklig», sa hon.
»Oj, oj, hutetutetutetu, jag fryser visst ihjäl», fortsatte Håkan. »Låt mig bara få komma in, så ska jag lägga mig vid dörren och sova.»
Ja, det var ju ingenting annat att göra än att släppa in honom, och när han kom in la han sig mycket riktigt på golvet och sov gott.
Någon tid därefter kom Håkan igen med lindockan till spinnrocken, och han satte sig utanför prinsessans
