riskojan. Och när prinsessan kom hem var han där och sysslade med barnet.
»Jo, nu har du fått mig att göra något som jag ångrar», sa hon så fort hon kom in. »Det var första gången jag har stulit och det ska också bli den sista.» Och så berättade hon hela historien.
Men det blev inte sista gången prinsessan stal. En tid efter kom mannen hem och sa att prinsen sagt till att tiggarkärringen skulle komma till slottet och hjälpa till att göra korv. Prinsessan ville inte gå, för hon kunde inte göra korv, men gå måste hon och stjäla med sig korvar hem måste hon också, sa mannen. Det gick som förra gången, hon blev ertappad på bar gärning då prinsen letade efter tjuvgods i hennes fickor. Då hon grät och skyllde på mannen sa prinsen att han skulle förlåta henne för mannens skull.
Och tredje gången skickade prinsen bud efter tiggarkärringen därför att skräddarn skulle sy bröllopskläder till hans blivande brud, men hon var sjuk och låg till sängs så tiggarkärringen, som var precis lika stor och lika bred som den blivande bruden, skulle prova i hennes ställe. Och innan hon gick sa mannen att hon skulle passa på att stjäla med sig några stora, bra bitar av tyget, så att han kunde få en ny rock.
Det gick på samma sätt nu igen. När hon skulle lämna slottet kom prinsen och sa, att eftersom den där tiggarkärringen visat sig långfingrad förr, så var det bäst att se efter om hon varit det nu med, och därmed började
